Old English · verb
blostmian
Normalised blōstmian
- Part of speech
- verb
- Verb class
- weak class 2
- IPA
- /ˈbloːst.mi.ɑn/
- Syllables
- ˈbloːst · mi · ɑn (3 syllables)
- Modern English
- blossom
Meaning
-
to blossom, to bloom
Conjugation
| Present | Past | |
|---|---|---|
| Indicative | ||
| 1st singular | blōstmiġe | blōstmode |
| 2nd singular | blōstmast | blōstmodest |
| 3rd singular | blōstmaþ | blōstmode |
| Plural | blōstmiaþ | blōstmodon |
| Subjunctive | ||
| Singular | blōstmiġe | blōstmode |
| Plural | blōstmiġen | blōstmoden |
| Form | |
|---|---|
| Infinitive | blōstmian |
| Inflected infinitive | blōstmienne |
| Imperative singular | blōstma |
| Imperative plural | blōstmiaþ |
| Present participle | blōstmiende |
| Past participle | blōstmodġeblōstmod |
All forms (15)
Etymology
blōstma + -ian
Descendants
blossom
Source: Wiktionary, CC BY-SA 4.0 · en.wiktionary.org/wiki/blostmian · CC BY-SA 4.0 licence · Attribution